- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
215

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konungariket Sverige (inklusive ön S :t Barthélemy). Däraf
dessa bekanta, eviga återkallanden den ena dagen af
uppgifter, som den föregående blifvit nog godtroget eller hetsigt
debiterade, återkallanden på grund af ”benäget meddelade
upplysningar” (”till följd hvaraf alla våra i går gjorda
reflexioner förfalla”); däraf äfven hela den tämligen vacklande
hållning mellan bestämda motsatser för att finna det gyllne
rätta, hvilken allt igenom gjorde herr Dalmans Allehanda till ett
visserligen välmenande, men öfver hufvud taget tämligen litet
förmående eller ingripande organ; däraf denna tidningens otur
att så mången gång blifva icke riktigt tagen på ordet, utan
snarare ”en bagatelle”, äfven när den eljest var som allra
allvarsammast. Aftonbladet behandlade för det mesta
Dagligt Allehanda med en viss égard, icke blott för
kamratskapets skull, men äfven af hänsyn till dess utgifvares
verkliga publicistiska författartalang; däremot var ”Minerva”
systematiskt stygg både mot Dalmans blad och hans egen
person. Minerva hade fått i sitt hufvud, att herr Dalman
var en ”liten fnask” och intet annat och behandlade honom
i öfverensstämmelse därmed, kallande honom spefullt jämt
och ständigt sin ”lilla Amandus” och tilltroende sig att
strafflöst kunna leka med honom som katten med råttan. Minerva
kunde icke ens låta herr Dalman gå i fred i sina till
adels-uniformen fullkomligt rättmätigt hörande, dekorerade
benkläder (afundsjuka!) ; Aftonbladet fann alltid detta plagg vara
därvidlag på rätta stället.

I ett afseende förstod Dagligt Allehandas utgifvare bättre
än någon af hans kolleger att uppbära pressens värdighet och
att äfven i det yttre representera den ”tredje statsmakten”
som sig bör, nämligen som mecenat för konsten och
konstnärer. Ehuru själf icke affekterande något grundligare
kännarskap, utan gärna anlitande på förhand goda vänners
ledande omdömen för hvad i tidningen skulle uttalas af
orakelspråk i artistiska ämnen, älskade herr Dalman att med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free