Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss sirlig, hofmans-utsökt. franskt akademisk ”turnyr”;
som sådan passade den i hans olika skrifter mer och mindre
väl i stycket, tog sig understundom till och med icke så
litet affekterad ut, men visst är, att det alltid var nedlagdt
arbete härpå och att författaren vårdade sig om denna
specialitet med fullt medvetande af dess betydelse i och för sig
och med ärlig föresats att vara inom sin art konstnär. Han
har också onekligen riktat vårt språk, och han har skrifvit
sidor, som torde kunna kallas klassiska. Märkvärdigt nog
lät Crusenstolpe, med all sin passionsfullhet och sitt lätt
uppbrusande lynne, aldrig komma sig till last att låta pennan
hvad man kallar ”skena af” med sig; han var stilist ”de
rigueur”, och samma städade, prydliga och ceremoniösa
stilist, äfven då han satt vid sitt skrifbord med sinnet fullt
af galla, han gick till skarprättarförrättningen med uppvikna
manschetter, han serverade sitt fina gift med en
öfverste-munskänks hela etikett, och han stötte stiletten i ens sida
med samma eleganta hållning som den, hvarmed han
utdelade korten vid ett virabord. Man har anmärkt före oss,
att Crusenstolpes stil var kall, mera lysande och blixtrande
än värmande, och vi tillstå, att det alltid ligger någonting
motbjudande, såsom det ock hos honom verkligen låg, i en
omsorgsfullt sökt formfulländning, hvilken döljer ett
underlag af hätskhet och insinuation, men om vi därför också
lättare fösonas med en passion, som uttalar sig ex tempore
och utan att först göra stor toalett, kan det icke å andra
sidan bestridas, att, från rent estetisk ståndpunkt sedt, har
detta förra likväl sin märkvärdighet, och att det redan i
och för sig vittnar om Crusenstolpes ovanliga kallelse som
språkvirtuos. Hela hans framställningssätt passade för öfrigt
bäst för memoaren, minst för den rena episka arten, till
hvilken han ägde alldeles för litet sinne för det objektiva;
flera af hans smärre porträttstycken, helst sådana, till hvilkas
utförande han gick med välvilja och kärlek, äro små verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
