Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR
FÖLJETONGER OCH
KÅSERIER. \
STOCKHOLMSJUNGFRURNA.
Stockholms pigor hafva nästan en europeisk ryktbarhet.
Det anländer ingen turist till Sveriges hufvudstad utan att
förälska sig i dem, och om han sedan vid hemkomsten ger
ut några ”Reseminnen”, några ”Vandringar” eller någon
”Dagbok”, kan man vara viss om, att han ägnar
åtminstone tre eller fyra sidor åt de små nätta
Stockholmsjung-frurna, hvilkas täcka ansikten, smakfulla klädsel och vackra
hållning gjort honom alldeles förbryllad och vek om hjärtat.
Hvad som hos Stockholmspigorna framför allt annat synes
förtjusa utlänningen, är den lilla hufvudduken, kokett bunden
under hakan, och det lider knappast tvifvel, att själfva ordet
”duk” i denna speciella bemärkelse skall vinna burskap i
främmande språk, på samma sätt som man redan i franska
arbeten ser omtalad ”la piga” själf.
I själfva verket måste man också medgifva, att pigorna
i Stockholm, allmänneligen taladt, äro ett rätt hyggligt släkte.
De stå i hela sitt yttre skick ”mamsellerna” så nära som
möjligt, de förstå fullkomligt hvad som kläder dem, och de följa
med sin tid. ”Pigor äro folk också”, själfva Tegnér har
erkänt det.
En välbeställd Stockholmspiga har sin egen kammare
innanför köket. Där har hon sin tältsäng och sin rödbetsade
byrå (hvilken senare möbel nu för tiden totalt undanträngt de
forna bondaktiga och triviala kistorna). Ofvanpå byrån
befinna sig, jämte några andra småsaker, en liten handspegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
