Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstad i åkarsläda. Vid dessa baler tillåter jungfrun sig gärna
att för tillfället heta mamsell, i hvad fall som helst antager
hon alltid husbondfolkets namn. ”Hvem vänta vi på?”
frågar den ena kavaljeren den andra. ”Aha, det är jungfru
Löwenhjelm, som fattas!” — ”Hvem är den där flickan,
hon i röda klänningen där borta?” hviskar en annan till sin
granne. — ”Å, känner du inte henne? Det är jungfru
Dalman, hon följer med jungfru Anckarsvärd."
Om sommaren vandrar hon med sin gosse om
söndagsmorgnarna ut till Hagaparken; det vill säga mycket tidigt om
söndagsmorgnarna, omkring tu- eller tretiden, emedan hon
skall åter vara hemma i staden till den vanliga kaffetimman
och ha frukosten färdig åt sitt herrskap. Om ni vid pass
klockan tre en söndagsmorgon spatserar ut till Haga, skall
ni få se någonting, hvarom ni kanske aldrig kunnat drömma.
Det är allmänt kändt, att den vackra Hagaparken icke mera
är hvad den varit, det är numera endast högst sällan de
respektive Stockholmsherrskaperna besöka dess lummiga och
pittoreska avenyer, och de hulda svanorna simma alldeles
förgäfves i sina små vikar, sändande obönhörda
längtans-fulla blickar åt stranden, där fordom hofvets täcka damer
roade sig att med högstegna händer utkasta sockerbröd och
karameller åt dem. Det vissa är likväl, att detta numera så
ödsliga och trumpna Haga ännu åtminstone några gånger
under sommarmånaderna ser sina Bellmanniskt lifliga och
glada timmar åter, och det är just de sköna
söndagsmorgnarna. Man finner då här ett verkligt folklif. Hundratals
Stockholmsjungfrur, hvar och en med sin trogna gosse under
armen, vandra då här af och an i det daggiga gräset; det är
en glädje, en frihet, ett skratt, ett glam! Här och där mellan
buskarna hör man till och med någon alldeles icke
bortkommen pigröst kvintilera ett stycke ur ”Lucie”, och det är
icke omöjligt att en musikalisk skomakargesäll
ackompanjerar sången på gitarr eller fiöjt. Strax innanför grinden står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
