- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
236

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bland borgerligt folk är det speciellt med
krydd-krämare och apotekare de hålla sig väl. I kryddboden springa
de litet emellanåt för att med ijufva blickar tigga sig till litet
fikon och katrinplommon samt däremellan hvad de kunna
behöfva af band och knappnålar. På apoteken få de för ett
litet inställsamt ord den dråpliga cedrooljan, hvaraf de
konsumera för sitt hår så ofantliga kvantiteter, och af hvars ånga
man om söndagseftermiddagarna, då värdshusens skönheter
äro ute och visa sina nya schaletter, sina små broderade
sidenförkläden, stundom känner hela Norrbro parfymerad.

Jag har nämnt schaletterna och bör därvid tillägga, att
värdshusflickorna ha en alldeles egen konst att formera dem
på hufvudet rätt behagligt och pittoreskt; för att ge dem en
behöflig styfnad och fasonerlighet lägges ett halft ark papper,
utklippt efter ett visst mönster, innanför den dubbelt vikna
duken. Konsten börjar emellertid utbreda sig äfven bland
så kallade herrskapspigor.

En värdshusflicka har merendels jämte sina andra
talanger, såsom den att bryta servetter och att bära sex tallrikar
på en gång, äfven en liten skäligen vacker röst och låter
icke ogärna höra sig i "enskildt rum", när man en aftonstund
är några muntergökar tillsammans och persuaderar den sköna
med ett glas champagne. Hon skulle nog haft lust att gå in
vid scenen och bli en celibritet, så vida "man endast hade en
— bättre direktion att göra med".

Också beskyddar hon gärna i sin lilla mån de sköna
konsterna och har alltid i kjolsäcken en slant för blinda
spelmän och positivvefvare.

Hon är drottningen på alla Vauxhallsbaler.

Behöfver jag säga, att hon bland sina äregiriga
förhoppningar hyser den att åtminstone en gång om vintern
få komma på en maskerad?

Hon har en kapris för att förkläda sig, och det faller
henne stundom någon mörk höstafton in att i lånade karl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free