Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jo, ser ni, magister, fem mil härifrån ligger en gammal
gård, som heter Sunnanhäll — en gammal stenbyggnad, som
blifvit hundrade gånger ändrad och rappad och förnyad, men
ändå har kvar sina två alnar tjocka murar, sina djupa
fönstersmygar, sina kuriösa smårum, sina tvenne salar, prydda med
porträtt och taflor. Jag har många gånger varit där — ty
nu bor där ungt folk — men aldrig har jag haft någon ro
där, f—n vet hur det kommer sig. Den tiden tant var flicka,
bodde där en gammal grefvinna Lausan, änka efter en
lands-höfding af detta namn. Det var en besynnerlig varelse —
en liten gråklädd gumma, som hvarje söndag for till kyrkan
i ett gammalt skramlande vagnsskräp, förspändt med två
smäckfeta, svarta hästar. Men oaktadt all sin kyrksamhet
kunde den goda gumman aldrig öfvertyga folk om att hon
icke hörde hin onde till. Då hon kom, drogo barnen sig
tillbaka, de tystnade — ty grefvinnan på Sunnanhäll kom, och
det var, som om ett spöke kommit.”
”Nå, var hon elak?” frågade jag.
”Långt därifrån, den beskedligaste människa i världen.
Hon hade blott två fel, nämligen sin lilla hopskrumpna figur,
klädd i den eviga stålgrå sidenrocken och den eviga
gammalmodiga, äfvenledes grå sidenhatten med sina svajande, svarta
hägerfjädrar. Detta var ett fel, som hon till en del ej rådde
för, men som hon ökade genom sin antika, evigt enahanda
dräkt. Då man oupphörligen ser en människa i samma habit,
förefaller det som om hon kom upp ur grafven, spökande
i sin oförstörbara gestalt.”
”Och det andra felet?”
”Jo, detta var, att gumman var så genomgod, att hon
icke unnade någon människa blifva lycklig, utom precis på
det sätt hon i sitt envisa hufvud uppgjort. Det fanns ingen
människa så frisk, att hon ej ansåg sina kalmerande droppar
nödvändiga, ingen så klok, att han ej behöfde hennes råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
