- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
298

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hela världen! Och han gick ifrån mig,” tillade rådinnan.
sättande sig, ”ack, jag ryser i mitt hjärta — lille gode Socius,
gå in efter min flaska!”

”Genast, mamma lilla genast!” pustade patron och
skyndade ut.

”Ack, magister, jag ångrar många gånger att jag
öfver-talade Lina. Magistern kan ej föreställa sig det ansvar, som
hvilar på en mors hjärta! Och fastän Socius är en ädel och
god människa, så bör man ändå betänka, att han är fulla
trettiofem år äldre än sin hustru.”

”Så mycket?” yttrade jag för att säga något.

”Ja, verkligen trettiofem år äMre — ack, Socius var gift
då min Lina föddes, ty detta är tredje giftet — och
dessutom : skillnaden i bildning. Socius är en hederlig man. men
han förstår icke huru en späd, sylfidisk kvinna bör
behandlas .. . Kom jag icke hit emellanåt, så vete Gud hur det
ginge.”

”Jag tycker att patronessan ser både frisk och stark ut."

”Ja, herr magister — ett skal! Hon är egentligen mycket
svag — nervös . . . Ack, om hon inte hade kalmerande
droppar, skulle hon dö många gånger i veckan — de
uppehålla hennes lif. Och magistern kan aldrig tro hvad det
barnet var svagt, då hon var liten. Hon hvarken åt eller
drack, och salig Klementsson sade ofta: ’Ålskade Fanina, vår
lilla Lina blir snart en riktig ängel’. Men, Gudi lof, hon fick
lefva, sin mor till tröst och glädje.”

Så talade rådinnan Klementsson.

Efter allt hvad man hört, skulle man tro. att den goda
fru svärmor blott tidtals såg om sin Lina och sin käre måg.
Men detta var ej så egentligen händelsen; ty en visit på sex.
sju månader i stöten kan anses nästan som en bosättning,
och rådinnan hade nu varit på Gyllebo sedan maj — och nu
var det november. Naturligtvis kunde hon ej underlåta att
dela barnens julfröjd, och sedan blef det så kallt, halt i bac-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free