Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans liberalism bestod egentligen i en afgjord motvilja
för all disciplin, hvarom också hans skäligen bohemiska
tillvaro bar vittne. Naturlighet var Brauns lösen;
allehanda flärd, fåfänga och hyckleri bestraffade han i sina
satirer. Sina snärtar riktade han inte bara åt kungar,
officerare, läsarpräster och andra skapelsens herrar, utan lät
också fruar och flickor veta, att de minsann inte just voro
några dygdemönster. Då nu Braun behandlade detta tema
med förkärlek och utan krus, så var det inte underligt, att
den ”glade sångaren” visserligen blef samtidens mest
populäre författare, men också förvärfvade ett stadgadt rykte för
högst betänklig frivolitet. Det var kanske inte alltid så
farligt, men ofta nog röjde hans visor verkligen tonen från
nackspilens småtimmar.
Med tiden blef dock det goda lynnet ganska illa
medfaret af det glada lifvet, och mörka stunder inställde sig
allt oftare. En af orsakerna därtill var, att en kusin till
honom, Ebba von Braun, vid hvilken han var varmt fästad,
afled vid unga år. Inför minnet af henne kände han allt
djupare sin egen ovärdighet, och så kom det sig, att den
frivole ungkarlen skref några af sin tids innerligaste erotiska
dikter. Fullödiga konstverk blef vo de visserligen ej, och öfver
hufvud stod ju Braun inte högt som konstnär; bristen på
litterär bildning kände han själf, och humorist i strängare
mening var han knappast. Men på en tid, då poesien till
så stor del bestod af sentimentalt pjoller och traditionell
retorik, betydde det verkligen något, att det kom en fläkt
af friskt humör och ogenerad naturlighet in i litteraturen.
Elias Sehlstedt torde inte blifvit riktigt populär förrän
vid den tid, då Braun mattades. Om den senare kunde
vara amper nog i sin satir och ingalunda alltid var så glad,
så var den förre idel godmodighet. Han nändes aldrig
förtreta någon människa, och inte ens då han skref revy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
