Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen betydande roll i Sturzen-Beckers landskap, och
mänskorna intressera honom i hög grad. Förtäljare i större
stil blef han aldrig på prosa, men väl på vers, ganska
enastående i sitt slag i vår litteratur. Uti Grejvinnan Gruffiakin
är det visserligen icke mycket bevändt med den sentimentala
intrighistorien, som skall sammanhålla det hela, men det
”Djurgårdslandskap med figurer’’, som undertiteln utlofvar,
är alldeles förträffligt skildradt. Här spelar Orvar Odds
följetongsstil, då den är som bäst, dess kvickhet, ledighet
och elegans, allt adladt genom versen; särskildt måste man
beundra hans fyndiga rim.
Bättre visade sig Sturzen-Becker som berättare i andra
dikter. Han hade lärt af Byron och af Chr. Winther, men
han var ingalunda blott efterapare. Figurer och situationer
äro pittoreskt uppfattade och återgifna, och ibland förnimmer
man något af balladens hurtiga ton.
Måhända tyckte Sturzen-Beckers samtida, att hans vers
ibland var föga ”harmonisk”, att den saknade flytande
melodi och fast rytm. Detta berodde i alla händelser ej på
någon författarens vårdslöshet. Då han ånyo offentliggjorde
någon sin äldre dikt, hade han nästan alltid omarbetat
den, — ett bevis på den omsorg han nedlade på sin form.
Det är också väl kändt, att han hade ett synnerligen fint
språksinne och behärskade flere främmande tungomål;
med citat koketterade han en smula. Men han sträfvade
att äfven i vers närma sitt språk till hvardagens.
Sturzen-Becker var jämväl som konstnär en liflig, orolig ande,
ingalunda nyckfull, men inte nöjd med de uttryckssätt
traditionen bjöd. Han sökte nya, och han lärde af sina
vänner danskarne att ge versen en friare gång, att närma
den till talets skiftande rytmer. Sturzen-Becker begynte
sålunda en ny period inom den svenska verskonsten, den
ännu fortgående. De unga ”signatur-poeterna”, som
uppträdde samtidigt med hans sista skede, vandrade på de äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
