Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stilla jag drömde om lefnadens fröjd bland lagrarnes grönska,
drömde om grafvarnes ro under cypressernas hvalf.
Plötsligt en ängslan mig grep: jag bar ett bref vid mitt hjärta:
brefvet en dödspost var: Svea begråter sin skald.
Djupt i sin ensliga graf den väldige sångaren drömmer;
nordmannaharpan är tyst: strängarne sprungit af sorg.
Nordens fjällar ej mer förgylla hans dikt med sitt skimmer,
icke hans tjusande sång ljudar i dalarne mer.
Nu är det höst i hans fädernesland: det är mörker på fjällen:
skyarne dikta där nu, stormarne kväda sin sång.
Sörjande lundarne stå, och vinden klagar i skogen,
månen, förgråten och blek, skiner med sorg på hans graf.
Ack! hvad drömmer han om? Om fäderneslandet det trogna:
det var hans kärlek och hopp, det var hans smärta och fröjd.
O, hvad är stundens lust mot minnenas ljufliga vemod?
Roma jag skådar ej mer, Villa Borghese jag glömt.
Hem, långt bort till troheters land — dit smyger min tanke,
hemma i minnenas bygd lefver mitt hjärta ännu.
Fädernejord! hur stor i din sorg, hur rik på förluster,
aldrig en ära du vann utan ett stygn i ditt bröst.
Fordom från Tivoli sändes en ros till den störste af skalder,
jag från det eviga Rom sänder en suck till hans graf.
Dec. 1846.
* * *
SVANEN.
Ensam öfver oceanen
stum och hopplös simmar svanen:
vågorna, som barmen skölja,
svalka ej hans hjärtas brand.
Ej han aktar, hvart han seglar,
endast samma jag han speglar
uti samma kalla bölja,
som ej känner någon strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
