Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK TROSBEKÄNNELSE.
Aldrig min lyra till klagan jag stämt;
hvarför mitt hjärta betunga?
Kan jag ej sjunga om kärlek och skämt,
vill jag långt hellre ej sjunga.
Kärleken lefnadens middag gör säll,
munterhet endast förljufvar dess kväll.
Aldrig jag satte min ära uti
tårar att pressa, som mången.
Skäl till att gråta, det finna nog vi
utan att ta det ur sången.
Glad och förnöjd emot himlen jag ser;
solen däruppe — hon äfven — ju ler.
Aldrig det sorgliga kallar jag på,
sorgen väl kommer objuden.
Skämtet och Löjet, de gästerna gå
likasom flyktiga ljuden.
Gripa dem — blifve mitt sträfvande här!
Själfva min möda belöningen är.
Brottsligt det vore att törnströ min stråt,
diktade kval till att kvida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
