Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här sitter jag. Mig i handen tagen
och mig bekiken Guds långa dagen! —
Nåväl! hvad sägen I om min bild?
Är ej min blick obeskrifligt mild?
Är pannans hvalf ej ett fridens tempel,
där själfva skönheten tryckt sin stämpel?
Och munnen sedan med sina fjun? . . .
Om konstnärn gifvit mig en basun
och satt i handen en liljestängel,
1 säkert tagit mig för en — ängel.
Hvad är all honung, som jorden har,
mot mina leende läppars par?
Det vore något, att mig få klappa
och kalla mig för: ”du lilla pappa!”
Men hvad är detta? I skriken ”fy!”
och synens färdiga till att fly.
Jag hör er ropa, förskrämda, skygga:
”Hvad dessa ögonbryn äro stygga!
De kunna anstå en leopard,
men ej en lekande, munter bard.
Se, hur han blänger, den ättikssure!
Vi föreställt oss en lustig ture,
en hygglig, själfsvåldig, glad gargon,
med magra kinder och näsa lång
och vackert hår och mustascher nätta;
men intet funno vi af allt detta.
När glada rimmare grina så,
o, gudbevars för de sorgsna då!
Det var ett ansikte, just, att ritas!
Det ser ju ut, som det ville bitas.”
Hör du, mitt käraste konterfej!
Det där var säkert en pik åt dej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
