Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu dögd’ han slätt int mer te gi domm dalj,
feck avski mä en tapperhetsmidalj
å tolv reksdaler i panson på slute.
Så kom han hem te Rannsätt å ble stöt;
där levd’ han nöjd på joläppel å gröt
å i e stöge där han feck gå lute.
Å gamle Storm han va nu åtti år;
på hövve hadd’ han int ett enda hår,
men hvite skägge räckt’en ner te mäija.
Den kula, som ble sköra ’tur hans ben,
den bar han på sej jämt, å ni skull’ se’en
hö styv han va öt dänne ende gläija.
Ve gusstjänsta han hallta fram så hardt
körkgangen opp å ner, så dä va rart
om nöe ol frå prädikstoln kunn’ höres;
men göbben trodd’ lell, att han geck så tysst,
å hysscha när han hörd’ att nöen nysst’,
för han va rädd prädickninga skull’ störes.
Bå sommerti å vinter geck han så
mä sleten ljusblå vammels-kappråck på,
som slog mä skörta änna ner kring föttra.
Stånnkraven rack så högt som göbbens skullt,
liggkraven tydd’ int övver hålaan fullt,
på den va möe vammel int bårtplöttra.
I näven hadd’ han jämt en körkekäpp,
uhäjlitt lang, mä knapp licksom en kläpp;
på medten bruka han i näven ha’en.
Han skull’ föll stöt’ mä käppen di som söv,
men göbben va beskeli å ga löv:
”Söv gärne, bar’ ni inte snarker,” sa’en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
