Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ”SÅNGER I PANSAR”.
MITT FÖRSTA OCH MITT SISTA.
Med folkets lust är jag förtrogen
och folkets ve jag delar helst,
jag älskar lågan dal, och skogen
är ju bland mina vänner äldst;
var det då under, att min diktning
åt folket tidigt tog sin riktning?
Jag såg det rätta gällde ringa,
och blef därvid om hjärtat varm,
och som ur klippan rosor springa,
så sprungo orden ur min barm.
Jag såg mig kring där jag bort blunda:
jag kunde icke annorlunda.
Man ögnade i sången bränder
och dem man ville krafsa ut,
men svedde endast sina händer —
och jag, jag sjöng min sång till slut.
Jag såg den tyngd på mig var lastad,
jag visste tärningen var kastad.
Arm är jag, framför allt på snille,
och hårdhändt jag i lyran tog;
men att man icke märka ville,
att dock ett hjärta takten slogl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
