Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills det ögat sakta lycktes,
sysselsatt med, som det tycktes,
någon stor och inre syn —
o, det var som hörde alla
fosterlandets lotter falla
obevekeligt i skyn.
Hjältens hufvud sjönk mot stolen,
som det varit stöpt i vax,
gråtande höll själfva solen
händerna för ögat strax;
natten kom, men utan stjärnor,
sorgen tyngde alla hjärnor
och hvart öga fick sitt salt,
mörker öfverföll hvart sinne,
mörker ute, mörker inne,
mörker, mörker öfverallt.
Men af väpnare en skara
trafvade mot Tynnelsö,
och det blänkte till af klara
facklor öfver islagd sjö
hastigt, som en blixt i natten
tvärt belyser land och vatten
med sitt breda svalg af ljus.
Huru deras tungor löstes!
Hvilka vredens skålar östes
öfver Sturen och hans hus!
Harmsen, en af riddarns bönder
bågen grep. Men strängen sprang
kvickt, som land och rike, sönder
med en gäll, förtviflad klang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
