Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanariehonan, som till vård
de bägge haft i tur,
fick han nu ensam på ackord,
och i en rönn på deras gård
han hade hennes bur.
Men äfven hon försvann en dag,
då luckan öppen stod.
Han var för henne grufligt svag,
men röjde icke med ett drag
ett brustet tålamod.
Det gällde blott få buren skönt
beströdd med snöhvit sand
och hennes återkomst belönt
med källfriskt vatten, knopp och grönt
och frö till skålens rand.
Och se, då dygnet hvälft sitt hjul,
satt fågeln vid sitt fat,
men hade till sitt ståltrådsskjul
fört med sig hem en annan gul,
bevingad lekkamrat!
Den lilla främlingen blef kvar,
Gud vet hvarfrån han kom.
Man tyckte detta möte var
en näpen slump, men gossen har
sin egen tro därom.
För honom det en hälsning blef
ur skyn ifrån hans vän;
det var ju som ett öppet bref,
som hon i hemlig chiffer skref
att komma själf igen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
