Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, han visste nog, som vi, betona
samfundslifvets fordran, rätt och plikt,
men af saktmod älskade han skona,
mildra, sammanjämka och försona,
väga allt på billighetens vikt.
Då hans vägar aldrig sträcktes vida,
slapp han ock som oftast vilse gå;
ville tanken sällan gnistor sprida,
var det dock från honom som den blida
värmen utgick ur hans stilla vrå.
Medgång kunde ej hans håg förrycka,
fortkomst var för honom ingenting,
högre än hvad hopen kallar lycka
skattade han glädjen att få trycka
trogna händer i en sluten ring.
Hans var icke heller denna skygga
halfhet, hvilken ömsom ger och tar,
på hans vänsällhet man kunde bygga
och det födde tillit, detta trygga
väsen, som så utan bakhåll var.
Han blef hastigt glömd, som han begärde.
Men jag säger på hans graf till slut:
den som dagens hjältar känna lärde,
frestad blir att skatta hvarje värde
i den mån som det ej skrikes ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
