Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TALIS QUALIS.
Tack för du minns mig! Tack för detta handslag
af gammalt godt kamratskap, skald och vän!
Utaf de forna ha eljest många glömt mig
och känna mig knappt på gatan mer igen.
Ej sörjer jag synnerligt dem mig öfvergifvit,
men jag är lycklig vid dem, som jag har kvar;
att vi bli färre i kretsen, lika mycket!
blott att de få stå manligen en och hvar.
Det känner jag vid mig själf, att jag vid fanan
har intet svikit och ingenting förrådt,
i hvilka skiften som helst, hvad vakt som gafs mig;
och stå vill jag framgent, så som jag har stått.
Jag viker icke en tum, som man och mogen,
från där jag ställde mig själf, som yngling, fast;
så länge jag har en lans och armen orkar,
jag måttar åt samma fiender mitt kast.
Så länge jag pilar har uti mitt koger,
mot dårskapen skjuter jag den sista opp,
och kommer en hycklare mig inpå lifvet,
jag rycker manteln bort af hans syndakropp.
Att blott spatsera på lättjans Norrbroflisor
är icke vårt sekels mening, hör oss ej till,
men att gå framåt, att rycka upp, marschera;
och därför stampar min fot, när det står still.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
