Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄ MOSEBACKE.
När sist jag stod här, smekt af fågelsång
och ljumma sommarvindar ifrån sjön,
det var en rödlätt skymningsstund en gång,
— soln just gick ner, naturn höll aftonbön,
den trötta blomman ögonlocken lyckte
och stadens sorl från bullrande kvarter
där nedanför dog långsamt ut alltmer . . .
En främling eldigt handen på mig tryckte
vid denna scen och hviskade helt sakta,
försänkt uti att lyssna och betrakta:
”Oh, charming, charming!”
Han från Nya världen
ställt ända hit den långa pilgrimsfärden;
gäst på vår kust sen endast några dar,
han af dess skönhet ren förtrollad var,
och med ett skaldehjärtas hela eld
han lät sin känsla tala oförställd.
Jämväl på denna sida oceanen
hans namn är kändt, en harpoklang det har;
det var Longfellow, nordamerikanen.
Nu efter långa år och många skiften
står jag ånyo här. Min bästa tid
har flytt sen dess; en tjuguårig strid,
ej märklig (märkt ej heller) till bedriften,
dock till sin mening kanske något värd,
hur föga stundens gunst blef den beskärd.
Stor sak! En man en man. I tidens drama
är en heroen, stolt i episk dräkt,
fanfar-omhvirflad af gudinnan Farna,
en annan är kompars, en dussinknekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
