Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för ditt album eller din roman
du här de samma bilder och kulörer
och karaktärer och interiörer
skall återfinna, så som du är van
att se dem i det skumrask tiden breder
utöfver flydda dar och gamla seder.
Det mänskliga, hvad man i grunden är,
förändras med kostymen ej så lätt,
det blir det evigt samma ungefär,
hur lifvet också skiftar art och sätt;
hvad hjärta är, det hjärta evigt blifver,
om under kyller eller silkesväst,
stor sak! Hvad som är hat, hvad mannen drifver
till svarta dåd, blir samma gift och pest,
om det, som förr, far fram i raseri,
om blott det smyger, mer civiliseradt,
om blod det luktar eller, parfymeradt,
det doftar af kulturens patschuli.
Hvad sorg och elände och smärta är,
hvad på ett mänskoväsen långsamt tär
och dödar själen bitvis, eller slår
uti ett enda slag ett dödligt sår,
det är detsamma, evigt hemmastadt
här rundt omkring oss, som i tidens natt.
O, ganska visst i dessa mänskobygder
— där ligga de så fryntligt, allt så slätt
och glatt och ljuslätt, öfversminkadt nätt
med menlöshetens kalk! — all världens dygder
ej ensamt bo, och ej all världens lycka.
Om förlåten du kunde undanrycka
från allt hvad dessa väggar hemligt hysa,
som stå där oskuldsfullt och mot dig mysa,
det gamla skådespelet såge du,
med endast nya spelande, ännu:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
