Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarfrån han så kom och hur han kom,
beständigt när minst man drömde därom,
en gåta det var och ett evigt under,
man hviskade halfhögt om trolldomsfunder.
Men visst var detta, att hvar man såg
ett segel plötsligt i solen glänsa
uppöfver den skummande fjärran våg
vid horisonten, — där var att länsa,
så godt man kunde det, undan i hast
och söka en hamn för sig och last,
ty märk och gif akt, hur han hitåt sträcker!
och såld är den, som hans bogspröt räcker.
Ur vägen! där är han, Klaus Störtebecker!
Den ena sommarn i Östersjön
han öfvade sina kaparerön,
han skrämde, som flyktande, rädda måsar,
de lybska skutorna tjogtals på strand,
han kräfde sin tull med skonslös hand
af deras kistor och penningpåsar.
På Holsteins kuster det lefver än
mång sägen om honom och hans män,
och Riigens kritberg gömma hans skatt,
i godt förvar är där den satt.
Men blifver den en gång i ljuset bragt
ur Stubbenkammers lönnliga schakt,
då blir det vid vederbörande rätter
en strid, som kan räcka en evighet,
emellan de tvenne gamla ätter,
familjen Putbus och en jag vet.
Nu — andra somrar han höll i blokad
Hamburg, den stolta hansestad,
och kryssade kring efter sitt humör
emellan Helgoland och Föhr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
