Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dock han kallades kung med skäl,
ty han det var, han var det likväl,
en herre med myndighet absolut,
hörsammad blindt i sina beslut
— en konungamakt kompakt och stark! —,
han var zigenarnes monark.
Här, uti en vrå — ”nu vet ni det, sir!” —
bland berg och skogar, åar och kärr,
i denna ruin, bland örnarnas bon,
John Faa slagit upp sin kungatron.
Till fri och enväldig disposition
i tornets inre han funnit där
en präktig sal utan allt besvär;
med hagtornsbuskar och ormbunksgrönt
invändigt var den ornerad skönt,
marken var golf, men gräsbeklädt
och komfortabelt på konstlöst sätt,
en matta, tvärs mellan murarna hängd,
höll middagssolen utestängd;
det hela var improviseradt blott,
det syntes lätt på stort och smått,
det var en blandning af rum och tält,
men ytterst pikant och originellt.
Hit kallade John Faa ibland
sitt folk från rundtorn det hela land;
då höll han ting och skipade lag
allt efter sitt kungliga behag
och tvister slet och, full af nåd,
delade ymnigt hjälp och råd.
Då var det ett vimmel på Dunbar Hill;
det hela berget och slätten därtill,
så långt mot Haddington den sig bredde,
ett sällsamt läger då företedde:
19. — Nationallitteratur. 14.
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
