Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgäfves streta och ligga på
att middagshöjden som vanligt nå.
Väl hundra gånger, sen morgonens sken
i parken bröt in mellan kvist och gren,
fru Jane har ilat till fönstret med hast,
med skygga och väntande ögonkast;
och hundrade gånger hon lyssnat till,
om tornuret åter ej hamra vill;
hvar gång det knäpper, hvar gång det slår,
hon väntande, stum som en marmor, står
och räknar och räknar, — nå . . . ett ännu?
”0, Gud! ej mera!” —
Vår stackars fru,
hon har ej ro för en enda sekund,
blott fram och åter den samma rund,
likt lejoninnans uti sin bur!
Hennes hela vasen har ändrat natur,
hon famlar i någonting obestämdt,
och känslorna sig i sicksack bryta,
och tankens trådar, de brista jämt,
och hon mäktar ej åter dem sammanknyta.
Det är öfver själen ett villande rus,
det är öfver sinnena en förtrollning,
liksom ett norrsken, fullt af ljus,
men fladdrande ständigt och utan hållning . . .
Omsider har solen sin höjd dock nått, —
den börjar sjunka igen så smått,
den närmar sig åter — märk, betrakta! —
skogarnas toppar, men ve, hur sakta!
o, hur den pinsamt räknar ut
hvar tusendedel af en minut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
