Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
godt intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast tomten är vaken.
* * *
Ur ”PROMETEUS OCH AHASVERUS”.
II.
Prometeus.
Haf tack för att du icke glömmer fången,
som dväljes ensam här i smärtans dal!
Ahasverus.
Nej, ingen tack! Jag kommer denna gången
blott för att lindra mina egna kval.
Jag hoppas någon hugnad af att skåda
en varelse, som lider dag för dag
igenom sekler grymma ve som jag:
så usel tröst förenar nu oss båda.
Prometeus.
Du arme, kunde jag din börda lätta!
Ahasverus.
En hvar må bära sin så godt han kan
och äga för sig själf den tröst han fann.
Prometeus.
Min egen tröst är känslan af det rätta,
förakt för Zeus, som mig i kedjor lagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
