Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erlands vrede öfvergick i undran och nyfikenhet.
”Du är en ovanlig flicka, — men illa vore det, om jag
ej i manliga idrotter kunde täfla med en kvinna.”
Han drog sin jaktknif ur slidan och kastade honom mot
samma träd. Knifven inträngde bredvid dolken i trädet, men
så djupt, att halfva bladet doldes i bast och bark.
Han gick till trädet och lösryckte bägge vapnen, sköljde
dolken i bäcken och återlämnade den till ägarinnan.
”Du är en vacker flicka,” sade han, ”men mycket
ovanlig ... Vill du,” tillade han betänksamt, ”att jag skall
döda den andre hunden, eftersom han är ond på dig?”
”Nej,” svarade flickan och stack dolken i slidan, som
hon bar i ett bälte; ”hunden är oskyldig, ty de djuren äro
sådana, som deras herrar vilja att de skola vara. Men du
själf måste vara en hård och elak pojke.”
Och den okända lockade på Käck, som på en vink af
sin herre nalkades henne krypande. Flickan smekte hans
lurfviga hufvud.
”Förlåt mig,” sade Erland; ”du har rätt: jag är hård
och elak, men tro icke, att jag hetsade hunden. Jag ville dig
intet ondt.”
”Jag vill tro dig.” Hon såg med en djupare blick i
Erlands ansikte. ”Bor du här i grannskapet?”
”Ja.”
”Farväl,” sade flickan. ”Vi träffas visst icke mer.”
Hon var redan färdig att ila in i skogen, då Erland,
vaknande ur en dröm, höjde sitt hufvud och utbrast:
”Nej, nej, stanna!”
Han sade detta med sådan ton, att den okända vände
sig om.
”Låt mig veta, hvad du heter,” sade gossen och tog
hennes hand.
”Du är nyfiken.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
