Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där flickan förut suttit, och lyssnade länge till bäckens sorl.
Men Singoalla kom icke. Då var det, likasom bäcken hviskat
till honom: Sök där inne i skogen, där, hvarifrån jag kommer.
Och Erland steg upp och följde bäcken in i skogen. Han
vandrade i granars skugga, klättrade öfver stenar och hällar
och kom så till ett ställe, afrödt af skogshuggarens yxa,
men ännu obebyggdt. Endast en riskoja, en sådan som kolare
bygga, stod där vid lämningarna af en mila; ljung, svampar
och ormgräs växte rundt omkring. Här voro stakar
nedslagna i marken, och medan han undrade, hvartill de tjänat,
kom Rasmus skytt vandrande öfver gladet och omtalade
för junkern, att en hop främmande människor, karlar, kvinnor
och barn, bruna till hy och svarta till hår och ögon, underligt
klädda och underligt talande, med hästar, vagnar och mycken
tross, haft sina tält uppslagna på svedjelandet, dröjt där en
dag och sedan vandrat norr ut. Mer visste Rasmus icke
förtälja, men han visade deras vagnars hjulspår, slingrande
fram, där träden stodo längst ifrån hvarandra. Och medan
Erland såg på hjulspåren och tänkte, att Singoalla måste
vara en af dessa människor, fann han på marken en röd
pärla, lik den, som prydde flickans armar och fotvrister.
Den pärlan upptog han och gömde vid sitt hjärta, som
hviskade: hon är borta, du får aldrig återse henne. Då sade
Rasmus, som märkte, att Erland var mörk i hågen: ”Jag
såg nyss en man, som bar Grips halsband till Ekön. Grip
ligger i skogen, halft uppäten af vargarne. Sörjer ni er gode
jakthund?”
Så var det. Vargarne hade om natten funnit Grips
kropp vid bäcken, släpat honom långt därifrån in i skogen
och med lust ätit af sin gamle fiendes kött.
Erland svarade kort på Rasmus’ fråga, att jakthundar
finnas många, men få så goda som Grip. Han sade farväl
till Rasmus, som vandrade vidare; själf gick han tillbaka
till slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
