Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonsolen nu göt rödgul glans öfver fru Elfridas blommor
och köksväxter. Dock icke heller där dröjde han länge, utan
skyndade till tärnornas kammare, där han annars sällan visade
sig. Här förvarade fru Elfrida i ett bonadt skåp sin sons
högtidskläder, och här fanns en spegel af slipadt stål, hvari
tärnorna gärna speglade sina anleten. Erland öppnade skåpet,
framtog de dyrbara skrudarne af utländskt tyg med prydliga
silfverhäkten och iklädde sig en sådan. Han kammade sitt
ljusbruna hår, så att lockarna föllo i långa vågor utför hans
axlar. För hvem han smyckade sig, visste han, men ingen
annan. När han var färdigklädd, kastade han bågen öfver
axeln, lockade på Käck, sadlade sin häst och red bort öfver
fallbryggan inåt skogen: fru Elfridas och tärnornas blickar
följde honom, ty han var ståtlig på den dansande hästen, som
pryddes af ett grant täcke. Men fru Elfrida gick in i salen
och tillkännagaf för riddaren, att Erland ridit bort och
svårligen vore att hemvänta förr än följande dagen; helt säkert
hade han tagit vägen till Ulfåsa, herr Gudmund Ulfsax’ gård,
ty hvarför skulle han smyckat sig så, om ej för den fagra
jungfru Helena, sin tillämnade brud?
Men den, på hvilken Erland minst tänkte, var Helena
Ulfsax, ehuru en ungmö med vänare kinder och klarare blå
ögon ej fanns i Virdaland. De kinder, på hvilka Erland
tänkte, voro bruna; de ögon, som hans själ solade sig i, voro
mörkbruna, och flickan, som han prydt sig för, hette ej
Helena, utan Singoalla.
Fru Elfridas gissning sannades ej, ty kort efter solnedgången
sågs Erland åter rida öfver fallbryggan. Han hade
ströfvat i skogen och varit i grannskapet af svedjelandet och
mellan träden sett, huru det främmande folket arbetade med
tältens resande, hästarnes fodring och matens kokande. Han
hade sett och hört barnens stojande lek kring eldarne. Men
ända fram hade han icke ridit. Tanken på Singoalla hade
lockat honom dit, men han kände nu rädsla för att se henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
