Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månens sken; han afkastade sin kappa, gjorde ett språng
tillbaka, medan hans hand sökte dolken i bältet, och han sade:
”Höfdingens dotter och slottsherrens son! Stackars
Singoalla! Kvinnorna i lägret skola håna dig och männen
förakta dig!...”
Och i det han talade så, slungade han dolken mot Erlands
hufvud. Men Assims hand felade; vreden och skymningen
bragte den skicklige dolkslungaren på skam. Erland gick
emot honom med höjd knif. Assim gjorde ett språng tillbaka,
ett vigt språng: han sträckte ut sina armar, hans svarta öga
följde det hotande vapnets rörelser, fingrarne öppnade sig
för att i rätta ögonblicket gripa om Erlands lyfta hand, och
den smidige kroppen böjde sig för att med ett oväntadt
sidosprång undvika hugget, om handen ej kunde afvärja det.
”Assim är utan vapen, nåd åt Assim!” ropade Singoalla
och förde händerna vildt genom sitt hår.
”Är du vapenlös?” sporde Erland och sänkte sin hand.
”Ja,” svarade Assim, ”men jag är en man.”
Erland kastade jaktknifven i gräset, för att efter nordisk
sed utan vapen kämpa mot vapenlös.
Erland, den blonde göten, var sjutton år, skägglös och
långt ifrån fullvuxen; Assim, den mörke ättlingen af folket
från Ganges, hade vandrat i tjugusex somrar, oräknadt de
två, hans moder burit honom på sin rygg.
De gå emot hvarandra, de lyfta armarne, de trycka bröst
mot bröst; deras ådror svälla, deras senor sträckas, deras
muskler spännas från hjässan till fotabjället.
Men nu är segern afgjord. Den blonde göten har kastat
den mörke främlingen till marken; hans knä trycker hårdt
mot den fallnes bröst, och handen griper kring hans strupe.
Då ilar flickan till kämparne, att beveka segraren, bedja
för den öfvervunne. Erland lyssnar, släpper sitt tag och
reser sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
