- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
107

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erland, men hans halft nedslagna ögon fäste dock mellan de
svarta ögonhåren en glimmande blick på dottern.

Flickan var blek, men hon bäfvade ej, ty hennes hand
hvilade i Erlands.

Erland sade, att han ville tala vid höfdingen utan annat
vittne än Singoalla. Höfdingen förde honom stillatigande in
i tältet.

Hvad där talades, vet ingen, men efter en half timme
lämnade Erland tältet med lugn på sin panna, följd af
Singoalla, som stolt mötte Assims moders och de andra kvinnornas
blickar, samt af höfdingen, hvars ansikte bar spår af hans
sinnes oroliga tankar. Kommen ett stycke in i skogen skakade
Erland hand med höfdingen, kysste Singoalla och sade:

”Jag är redo den utfästa tiden.”

*


AFTÅGET.



”Huru är det med Erland? Han är dyster och talar
föga,” sade fru Elfrida till sin man, herr Bengt.

”Han lider af ensamheten,” svarade riddaren, sedan
han med betänksam min tagit en klunk ur bägaren, hvarefter
han lät blicken flyga hän till de blånande bergstopparne, som
syntes genom det smala fönstret; ”han lider af ensamheten,
och detta är ej underligt. Skogen passar ej mer för honom:
vi skola i höst sända honom till konungens hof att där lära
mores och ridderliga öfningar.”

Fru Elfrida afbröt samtalet, så snart det vidrörde denna
sträng, ty hon kunde allena med vemod tänka på den stund,
då unge Erland skulle från fader och moder ut i vida världen.

Men Erland satt nu i klostrets bokrum vid pater Henriks
sida och läste vid det dunkla ljuset från det höga bågfönstret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free