- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
116

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu hördes förvirrade rop. Det vardt oro i lägret. Assim
hade återvändt; han skyndade till höfdingen och samtalade
tyst med denne.

”Hvad är på färde?” sade Erland.

”Vi skola hålla en vapenöfning,” svarade höfdingen kallt
och befallde Singoalla gå bort till de andra kvinnorna. Dessa
med alla barnen hade samlats afsides på en fläck inom
vagnborgen. Singoalla gick; hennes kind var blek, hennes ögon
slöjade.

Karlarne samlades kring eken och väpnade sig. Höfdingen
förde Erland in i hopen och bad honom i tid välja,
innan de bästa vapnen voro tagna. Men då Erland lutade sig
ned, gaf höfdingen en vink; ett rep kastades kring Erland,
och innan han hunnit varsna sveket, var repet slingradt kring
hans armar och ben, så att han ej förmådde göra mostånd
eller ens röra sig. Hans ögon flammade, hans ådror svällde;
men höfdingen sade till männen: bind honom vid eken!

När detta skett, ilade alla fram till vagnarne. Ur
kvinnornas hop hördes ett skri; det var från Singoalla, då hon
varsnade hvad som skett. Hon ville hasta till Erland, men
Assims moder fattade med sina skinntorra fingrar hennes
lockar och hväste: ”det är du, som bragt skam och olycka
öfver oss. Ve dig, ve dig! Din blonde älskare skall dö, han
skall slitas i stycken, han skall förtäras af gift ... ja du!
giftdrycken, lagad af min hand, rasar i hans inälfvor. Ser
du, hans hufvud sjunker mot bröstet, hans kinder gulna som
det giftiga smörblomstret ... det verkar redan.”

Och medan hon talade så, fattade de andra kvinnorna
i Singoallas armar och flikarne af hennes klänning och
öfverhöljde henne med skymford.

Det fanns äfven en annan varelse än Singoalla, för hvilken
åsynen af Erlands misshandling skulle varit odräglig. Det
var Käck. Men man hade äfven tänkt på honom. Medan
Erland satt vid måltiden, hade en af männen lockat Käck ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free