- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
120

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid löstes Erland från trädet och framfördes af
två män. Hans hy var gulblek, hans gång vacklande och
hjärnan så förvirrad, att han icke visste hvar han var eller
hvad som händt. Han måste lyftas öfver vagnarne, och när
han var utanför skansen, hos de sina, sjönk han till marken.

”Hvad hafven I gjort min son?” utbrast riddaren
förfärad, upplyfte Erlands hufvud och betraktade honom.

”Intet,” svarade höfdingen från sin forskansning.
”Måhända är det skrämseln, som verkat detta.”

”Skrämseln,” upprepade riddaren med en ljungande
blick. ”Min son skrämd af edra lömska dolkar? Nej, han
var aldrig rädd, kan aldrig vara det.”

”Det är sannolikt,” anmärkte pater Henrik, ”att vreden
uttömt den bundne gossens krafter.”

Vi vilja nu i få ord säga, att Erland hemfördes till Ekö
slott samt att riddaren och patern drogo tillbaka med sitt
uppbådade folk.

Knappt hade de aftågat och höfdingen utsändt kunskapare
för att öfvertyga sig, att aftåget var verkligt, förrän
han befallde, att Singoalla skulle framföras till honom.

Flickan, som hitintills kämpat en fåfäng strid för att slippa
ur kvinnornas händer, störtade till sin faders fötter. Hennes
långa hår svallade i vild oordning; hennes ansikte blödde af
skråmor, som den gamla häxan, Assims moder, tillfogat henne
med naglarne; hennes klänning var i trasor.

Assims moder och de andra kvinnorna sprungo efter
henne och samlades under skrän kring höfdingen. Äfven
männen flockade sig dit.

”Rättvisa! rättvisa!” skrek Assims moder. ”Är det nu
kommet så långt, att sonen till den döde höfdingen, en
gudaättling, får skymfas af den lefvande höfdingens dotter? Är
Assim icke god nog åt Singoalla? Vänta, vår släkt är
mäktig ... vår släkt är en höfdingesläkt så ädel, att din är
mot den som smuts är mot solglans.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free