Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hvad är detta? Är det han? Vågar han sjunga i
vår närvaro? Och då åskan går! Miskunda dig, Gud!
Hvilken blixt!”
Riddaren ville stiga upp. Hans ögon voro hotfullt
riktade på gossen; men patern lade hejdande sin hand på
hans arm. Äfven patern var förvånad, när han hörde
Sorgbarn sjunga och såg honom knäböjd knäppa med fingrarne
på glasbitar, som han framtagit ur sina kläder och lagt på
golfvet. Väl är det sant, att barn pläga hastigt byta allvar i
lek och lek i allvar, men att göra det nu och under sådana
förhållanden var dock högligen öfverraskande. Riddaren
vände sitt ansikte mot patern och sade:
”Min gamle lärare, jag blygs, när jag säger det, och
jag förstår det icke själf, men detta barn, om det är ett barn,
förvirrar mig, skrämmer mig, uppjagar stygga minnen och
inbillningar. Du hör ju, att han sjunger! Tro mig, det är
en trollsång. Vet du hvad? Jag hörde i min gossetid en
landstrykare, den gången en gubbe, sjunga en trollsång, en
som gjorde mig halfgalen af lust att rusa in i mannaskaror
och slå och döda och dödas. Han sjöng om Satan, som han
kallade Oden, i spetsen för svear och göter, våra olyckliga
hednafäder, eggande dem till kamp, förmodligen mot
kristendomens stridsmän. Han sjöng om pilforsar, störtande ned i
spjutskogar, om ett vapenhaf, vältrande skriande böljor,
piskade af valkyriestormen och skimrande i svärdens
ljungeldslågor. jag såg, ja jag såg Satan på den åttafotade
helveteshästen. Gråa moln och blåa himmelsflikar fladdrade från
hans axlar. Jag hörde hans rop midt genom stridslurar,
dånande som domsbasuner. Minnet skär mig genom märg
och ben. Jag var förtrollad, förhäxad, utom mig. De
kringstrykande sångarne äro ett farligt folk. Väl, att de nu i det
närmaste försvunnit. Den här pojken är af deras yngel.
Tysta honom!”
Sorgbarns sång var vemodig och omfattade endast några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
