Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tio år sedan försvunnit, och riddaren trodde, att det
främmande folket hade stulit honom, eller att han var uppäten
af vargarne.
Dock gladde sig riddaren icke öfver återseendet, utan
snarare fyllde det honom i denna stund med skumma tankar,
mörklagda aningar, och förband sig med minnen, från hvilka
han helst ville vara fri. Men Käck gick troget i riddarens
spår till slottet, välkomnades där af de äldre bland husfolket,
för hvilka hans återkomst gaf skäl till mycket tal, och intog,
i trots af det yngre hundsläktets förargelse, sitt gamla bo på
borggården.
Nu följer att omtala, huru Sorgbarn tillbragte sina dagar
på Ekö slott.
Riddar Erland fogade sig med motvilja i de anordningar,
som Sorgbarns värf kräfde. Fru Helena utsåg åt sin man
ett tornrum till sängkammare, och hon uppmanade honom
vänligt, men enträget, att endast af Sorgbarn låta betjäna sig,
huru illa det än måtte ske; ty så var ju uppenbarelsens
föreskrift. Samvetsgrant iakttogs därför, att endast Sorgbarn fick
brädda hans bägare och uträtta hans bud. Men ingalunda
tycktes det smaka riddaren att emottaga sin bägare ur den
lille botgörarens hand; ja de bägge förste dagarne rörde hans
läppar icke pokalens rand. Mörka blickar, tunga ord vordo
gossen ymnigt till del; stundom hände ock, att riddaren lyfte
sin hand för att slå honom; men då stod Sorgbarn, som
vanligt, stilla, tyst, med fällda ögonlock ... och riddaren
tyglade sin vrede. Minst tålde riddaren hans ögon; detta visste
Sorgbarn och såg honom därför sällan i ansiktet. För att
undvika sin påtvungne tjänare vistades riddaren mer än vanligt
i skog och mark; han jagade, fiskade, besökte underhafvande
och tillsåg deras arbeten på åker och äng. Då hade Sorgbarn
sina lediga stunder, och dem nyttjade han till att vandra i
skogen, hvarunder Käck vanligen följde honom, eller att sitta
ensam i en öde tornkammare, där ett sönderblåst fönster gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
