Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Helena gaf sin hårde man en förebrående blick för
denna grymhet; men Sorgbarn steg upp, aftorkade en fuktig
glans ur ögonen och upptog ur sin lifrock ett skinande smycke,
som han med blossande kinder räckte riddaren.
Det var Mariabildens gyllene krona, för tio år sedan
röfvad ur klostret af det främmande folket. Riddaren
igenkände henne och häpnade; fru Helena fattade kronan och
utbrast i ett glädjerop. Den lille Erland, som satt bredvid
sin fader, sträckte armarne efter henne, ty hennes glans
fägnade hans ögon.
”Hvar har du funnit kronan?” frågade riddaren.
”1 skogen,” svarade Sorgbarn.
”Har du funnit allt?”
”Nej, men om tio dagar skall jag finna mer, och om
hundra dagar har jag funnit allt; så talade min moder.”
Riddaren teg och fortsatte sin måltid. Men fru Helena
fattade Sorgbarns arm, lade sin kind till hans och sade
halfhögt:
”Du lille pilgrim, förlåt herr Erland! Han vill dig icke
illa, men han är häftig till lynnet.”
Vid dessa ord brast Sorgbarn i gråt. Äfven den lille
Erland började gråta. Barnens känslolif är sällskapligt. Och
han tyckte om Sorgbarn, ty Sorgbarn lekte stundom med
honom och visade stort tålamod med hans nycker.
Då steg riddaren upp, slängde stolen utåt golfvet,
lämnade salen och gick till sin tornkammare.
Sorgbarn gick efter, ty hans tjänst bjöd detta. Men han
fann dörren till tornkammaren låst; riddaren ville vara ensam.
Då satte sig Sorgbarn vid dörren och väntade i långa timmar.
Men först mot kvällen trädde riddaren ut. Han gick då till
salen, talade föga med fru Helena, åt sin aftonmåltid och
vände, följd af Sorgbarn, (ty tjänsten bjöd ju honom detta)
åter till sin sängkammare.
Dagern föll sparsamt in genom det trånga och dunkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
