- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
140

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Nej” svarade han och bet i sitt täcke för att kväfva
en suck.

”Sorgbarn, hvarför sofver du icke? Barn pläga ju sofva
om natten! Är du ledsen, Sorgbarn? Ja, jag har varit hård
emot dig, jag har misshandlat dig. Arme lille pilgrim, ensam
i världen, men älskad af Gud! Vill du förlåta mig?”

Sorgbarn svarade med snyftningar.

”Sof nu! Sof godt, stackars barn!” sade riddaren.

*


GROTTAN.



Icke litet fägnade det fru Helena att se det hastiga skifte,
som timat i riddar Erlands sinnelag mot Sorgbarn. Tålamod
och mildhet segra öfver vrede, tänkte fru Helena; dessutom
hade det väl medverkat något till riddarens blidare
uppförande, att Sorgbarn funnit den gyllene kronan, och
uppenbarelsen således var sannfärdig. Så trodde åtminstone fru
Helena.

Ja, riddar Erland visade allt ifrån elfte dagen af den
lille pilgrimens vistelse i slottet vänlighet emot honom. Detta
verkade äfven på Sorgbarn, så att hans väsen var mer fritt
och sig själf likt. I riddarens närvaro spelade han på sina
glasbitar och sjöng, obekymrad om någon hörde honom eller
ej. Han kände nu ingen bitterhet eller hvad det kunde vara,
som utpressat hans tysta tårar, då riddaren smekte sin son.
Han såg herr Erland fritt i ögonen och smålog, när han
framräckte bägaren. Men skogen besökte han dagligen på de
timmar, när ej riddaren kräfde hans tjänst, och Käck följde
honom nästan alltid.

På tolfte dagen hände att pater Henrik gick till slottet,
dels för att se den lille pilgrimen, som han höll kär och
betraktade med större vördnad, allt sedan den underbart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free