- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
155

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talade föga till sin fru. Helena, till Sorgbarn än mindre,
smekte ej sin lille son, men bannade dess mer gårdens tjänare.

Mot aftonen red herr Erland ut. Sorgbarn skyndade in
i skogen till grottan. Singoalla satt där med strålande ansikte,
ännu rusad af nattens minnen. Assim kokade mat i en kittel
öfver elden och sade intet.

Singoalla slöt Sorgbarn i famn, höljde honom med kyssar
och frågade efter hans fader.

”Min fader!” svarade Sorgbarn. ”Ack, jag vågar i dag
icke kalla honom fader. Han är vred och säger, att han
drömt en ryslig dröm i natt.”

”Sade han en ryslig dröm?” frågade Singoalla
eftersinnande.

”Ja.”

”Det är omöjligt. Han älskar mig. Våra fäder ha sagt.
att när den hemliga kraften verkar, då visar sig människan
sådan hon är i sitt inre. Ja, han älskar mig innerst i sitt
hjärta. O, denna natt, denna sälla natt! Sorgbarn, du skall
i kväll åter föra min riddare till mig. Men dessförinnan vill
jag visa mig för honom, för att öfvertyga dig, att han älskar
mig alltid. Kom, Sorgbarn, jag går till slottet.”

”Moder,” ropade Sorgbarn, ”du gör dig olycklig. Kom
ihåg riddarens maka, fru Helena!”

”Hon!” inföll Singoalla med blixtrande ögon. ”Jag är
riddarens första och enda maka, så sant en Gud lefver i
himmelen. Han älskar henne icke; han kan det icke. Såg
du ej, hörde du ej under denna natt? Mig, mig ensam älskar
hans själ. Jag går till honom.”

Gagnlösa voro Sorgbarns föreställningar. Hon gick.
Sorgbarn följde henne gråtande och bedjande. Hon gick, ty
ett tvifvel, som hon ville vederlägga, en svartsjuka, som hon
förgäfves hånade, hade vaknat i hennes sinne. Assim tog
sin båge på axeln och följde henne, men på afstånd.

Efter en stunds vandring kom Singoalla, följd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free