Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Sorgbarn svarade:
”Hör du, hur vinden klagar: ’Kan jag föra min fader
till döden?’”
Och Sorgbarn, som ryste för Assims svärd, fattade
riddarens hand för att fly med honom tillbaka till slottet.
Då framträdde den lyssnande skuggan ur sin skymning.
”Fly,” hviskade hon till Sorgbarn, ”ty Assim rasar och
vädrar blod. Han lurar vid grottans ingång, jag har väckt,
men kan ej söfva hans vrede.”
Riddaren igenkände den hviskandes röst, vände sig om
och ville fatta i hennes klänning.
Men hon upprepade ängsligt: ”Fly, Sorgbarn! Assim
hör oss!”
Sorgbarn skyndade framåt, och riddaren måste följa,
fastän hans själ våndades.
Men äfven Singoalla — ty det var hon, som skymtat
lik en skugga — följde Sorgbarn, och när de hunnit ett stycke
från det farliga klippblocket, där döden lurade, bad hon
honom stanna.
Riddaren sjönk till Singoallas fötter och omfamnade
hennes knän.
Singoalla lutade sig öfver honom och strök hans lockar.
”Erland,” sade hon, ”vi se hvarandra nu för sista
gången på jorden. Farväl, min älskade!”
”Får jag dö?”
”Nej,” svarade Singoalla. ”Jag ämnade väl i afton döda
dig, men då var jag svart i min själ af vrede och förtviflan.
Nu skall du lefva, Erland, för din maka och din son. Du
älskar ju Helena, och hon älskar dig ... och din lille son,
säg, är han mer lik dig eller din blåögda Helena? Jag ville
gärna smeka din lille son.”
”Tyst!” utbrast riddar Erland. ”Tala icke om Helena!
Om dagen, då mina sinnen äro förvirrade, förliker jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
