Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kufva din själ genom saktmod, ty på en ovänlig själ
verkar ej den hemliga kraften, och sedan föra dig till mig.
Jag valde min bostad i grottan där borta och väntade dig i
elfva dagar. Jag ville se och tala med dig än en gång före
min död, ty jag känner, att jag snart skall dö. Det var det
vederlag jag kräfde af Gud för alla de sorger jag utstått,
och detta vederlag har den barmhärtige Guden gifvit mig.
Hvad vill jag mer för mig själf? Svårare är att tänka på
Sorgbarn, ty hvad skall varda af honom, när jag är död?
Om dagen, då din själ är fientlig, är han ju icke mer din
son! Men Gud skall skydda Sorgbarn, om han bevarar sin
själ snöhvit, och Sorgbarn skall dessutom icke lefva länge.
Det har jag sett i ditt ödes linjer, älskade, bleke gosse!...
Nej, Erland, nu skola vi skiljas för alltid. I morgon, då du
vaknar, så minnes du mig som en svår dröm, hvars intryck
bortföres med dagens vind. Singoallas bild skall sedan icke
störa dina tankar, hennes namn aldrig ljuda i ditt öra; hon
är för dig försvunnen, som om hon aldrig varit. Men skulle
hon likväl återkomma i din själ, någon gång, i en enslig
stund, så minns henne icke som en hämnande, hednisk, ej
heller som en sörjande kvinna, utan minns henne som den
förlåtande, som glädjes åt den natt af kärlek du skänkte
henne i grottan och vid bäckens rand! Din lefnad skall med
Helenas flyta som en lugn älf genom gröna ängar, under
svalkande skuggor. Din Erland skall växa upp och vara din
ålders glädje. Ditt hus skall länge äga bestånd och din Guds
välsignelse hvila däröfver.”
”Farväl, Erland!” fortfor hon. ”Farväl, gosse vid
bäcken! Farväl, min första och enda kärlek! Farväl, min
lycka och olycka! Välsignad vare du, min make! Välsignad
du, min fröjd, mitt solljus, min ande, mitt allt!”
Och Singoalla tryckte den kyss hon tänkte den sista på
Erlands läppar och ilade bort.
Utöfver Erlands kinder strömmade tårar; han vred sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
