- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
171

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inga narrstreck! Upp, min gosse, och för mig till din
moder!”

Erland fattade gossen våldsamt i armen och ryckte
honom upp.

”Ja, jag skall visa dig till henne. Men ... du vill väl
icke döda henne? Du vill väl icke min moder något ondt?”

”Tänk ej på hennes trygghet; tänk på din egen,” sade
riddaren. ”Nå, lyder du, eller vågar du trotsa?”

”Herr Erland, jag lyder ... jag lyder gärna. Men
lofva ...

”Tyst!” ropade riddaren och drog, ur stånd att längre
dölja sin sinnesstämning, jaktknifven ur slidan. ”Du är din
moders medbrottsling, och så sant som hon sugit lifskraften
ur mitt hjärta, lofvar jag, att hennes eget hjärta skall i denna
natt skälfva på udden af min knif. Och dig lofvar jag, att om
du ett ögonblick tvekar att visa mig vägen till henne, skall
jag döda dig och finna vägen själf. Och träffar jag henne
icke i natt, skall i morgon jakthornet smattra, kopplen
lössläppas och skallgången draga sin kedja kring den djäfvulska
trollkvinnan. Hon skall icke undkomma mig. Fresta fördenskull
icke mitt tålamod med ett ord vidare! Minns för
ditt eget bästa den lydnadsed du svurit mig! Framåt!”

”Nej, nej!” utbrast Sorgbarn med styrkan af ett
nödrop och omfattade än en gång riddarens knän. Denne lossade
våldsamt hans armar och sparkade honom med hat och
afsky ifrån sig.

”Usling, som jag med ett knytnäfslag kunde krossa!
Upp, säger jag, och för mig till målet för vår vandring!
Lyd eller dö!”

”Fader, skona mig! Döda mig icke!”

”Fader,” upprepade riddaren med ökadt raseri; ”du
som med sataniska trollkonster länge trälbundit och fördärfvat
min själ, du som är ett helvetets afskum, en bastard af djäfvul
och häxa, vågar du skända en kristen man med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free