Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomman, ej fått annat dop än himmelens dagg och regn, aldrig
tillbedt under annat tempelhvalf än det stjärnströdda och
aldrig omsväfvats af annan rökelse än markens dimmor.
Hon har aldrig stänkts af vigvattenskvasten, aldrig välsignats
af prästens händer och har intet hopp att komma i din
himmel. Hon är — förstår du mig icke? — en förkastad varelse,
en okristen, ett halftroll, en häxa, som med sina blickars
och kinders och stämmas hedniska trollmakt förhäxat dig och
med detta outsägliga brott förtjänat döden. Upp, riddare!
Stöt ned henne! Du är utan vapen ... se här ett svärd!
Mörda trollpackan, likasom du mördat hennes afkomma!
Fort! Ingen besinning! Fort, eller är det jag som dödar
dig!” Och Assim satte svärdet i Erlands hand och ville rycka
honom med sig. Men denne lösgjorde sig från hans tag och
sade utan häftighet:
”Du talar så som jag hört munkar tala. Nog af: du
vill förvirra mig, men lyckas icke. Kvinnan där borta är ej
en häxa, utan ett Guds barn, som sörjer öfver världens olycka
och har ett ömt hjärta äfven för mitt elände. Ty att jag är
olycklig vill jag ej neka. Jag känner mig hågad att gråta
och att ångra, fast jag icke rätt vet, om det är endast jag
som förbrutit mig mot någon, eller om ödet också förbrutit
sig mot mig ...”
Han tog några steg fram mot Singoalla och fortfor:
”Stackars kvinna, du sörjer denne gosse, och du vet
kanske icke, att det är jag som dödat honom. På min
riddareära försäkrar jag, att jag gärna ville gifva mitt lif för att
återvinna hans och stilla din smärta. Men det förmår jag
icke och lofvar därför allena hvad jag kan hålla: att aldrig
återvända under mitt tak, utan, om pesten skonar mig, kläda
mig i tagelskjorta för mina återstående dagar och lefva af
växternas rötter och dagligen bedja Gud om förlåtelse för
mig syndare. Detta vill jag göra. Jag skall från denna stund
icke återse min hustru Helena och min son Erland; jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
