Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande, mörk och sluten själ. Munkarne hafva nyttjat honom
till gisselrum och fängelse, ödet leker, som en konstnär,
rned färgbrytningar.
Midt emot denna minnesvård, vid andra sidan af gatan,
låg Krysanteus’ hus. Endast två våningar högt, hade det
stor utsträckning och inneslöt, utom aulan och
fruntimmers-gården, en icke obetydlig trädgård. Fattade man den
förgyllda bronsring, som prydde porten, och med en knackning
tillkännagaf sin önskan att slippa in, öppnades snart af en
gammal fryntlig tjänare, och man inträdde i en lång, skum
förstugugång, som dag och natt upplystes af en lampa. När
den motsatta, vanligen stängda dörren öppnades, tedde sig
en öfverraskande vacker, af himmelens klarhet öfvergjuten
tafla. Man stod då i den öppna aulan, hvars joniske pelare
af pentelisk marmor tecknade sina hvita, luftiga rader mot
en bakgrund i klar, mörkröd färgton, och uppburo ett
genombrutet, kring öfre våningen gående galleri. Aulan, i hvars
midt stod ett altar med ständigt brinnande rökverk, omgafs
på tre sidor af pelargången. Bakom den förde dörrar till rum
af olika slag: besökrum, gästrum, sofkammare, badrum
o. s. v. Den fjärde sidan — den gent emot ingången —
upptogs af två större rum: konstkabinettet och biblioteket, båda
stängda endast med violettfärgade täckelser, som vanligen
voro tillbakadragna, så att man såg deras i harmoniskt spel
af klara färger hållna väggmålningar och mosaikgolf. Dessa
rum åtskildes af en bred, midt emot förstugudörren belägen
öppning, hvarigenom utsikten förlängdes öfver
fruntimmers-gården, med dess vattenkonst, omgifven af blomstervaser,
och öppnade sig till trädgården, där genomblicken ändade
med en skuggig gång af lummiga träd, glesare här och där,
för att låta solskenet falla på en bildstod eller bryta sig i
pärlregnet från en sorlande springbrunn.
Dagen efter den, på hvilken Clemens i biskopens
sällskap hade besökt det ryktbara pelarhelgonet, och vid tionde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
