Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hör på!” inföll agenten och stannade. ”Syna mig
noga! Hur gammal tror du mig vara?”
”Omkring femtio år,” gissade Eufemios.
”Min vän, jag är i dag verkligen femtio år gammal. I
morgon är jag kanske sjuttio, i öfvermorgon tjugo. Men
annars är jag född för trettio år sedan. Du bär hö till Megara,
om du vill lära mig, att det finns en sådan konst.”
”Vid änglaskarorna! Du förvånar mig, min vän. Den
konsten vore värd att inhämta. Min bäste vän, jag släpper
dig icke, förrän du ger mig någon undervisning däri. För
öfrigt tviflar jag icke, att du har alldeles rätt i afseende på
gubben. Det slöt jag strax däraf, att han gick in i
ärke-hedningens hus. Därtill skulle dock Atanasios visst aldrig
förmå sig, om än han icke tvekar att gömma sig i
filosofmantel och låta skägget växa. Mannen är utan tvifvel filosof,
en af de hundske, att döma af den grofve manteln. Men nu
vidkommande den märkvärdiga konsten, så . . .”
”Är hon för dig alldeles öfverflödig,” anmärkte agenten
skrattande, ”ty bara du ej glömmer att taga halsen med dig,
när du går ut, är du tillräckligt oigenkännlig. Ha ha ha!
Förlåt mig! Jag vill icke såra dig. När man af naturen är
kvick, komma sådana infall af sig själfva.”
Vi öfvergifva de båda samtalande, prästen och den
hem-lige atanasianen, samt återvända till filosofens hus. Men nu
stanna vi ej i aulan, där vi lämnade den hemlighetsfulle
främlingen, utan fortsätta vår väg till fruntimmersgården.
Liksom aulan, omgafs den af joniska pelare, som buro
en med bildstoder smyckad altan, till hvilken man utträdde
från öfre våningen. Oafsedt vissa mellanrum för fri
förbindelse, var altanen uppfylld med praktväxter och
öfver-dragen med ett fint, från gården omärkligt nät, hvarinom
fladdrade sångfåglar och andra, på hvilkas metallglänsande
fjädrar naturen slösat sina bjärtaste färger. Marken eller
rättare golfvet — ty dessa gårdar voro under årets flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
