- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
223

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vällustens sköka; den vingbrutne örnen dör på sin bara
fjällbrant med ögat mot solen.

Men Faust vill lykta denna långpina. Hans stolta,
obändiga natur lider dess djupare, som han dagligen på
lärostolen måste förnedra sig till att med akademisk tvärsäkerhet
framställa skensanningar som han i sitt innersta föraktar. Och
hvad är mer hädiskt, mer helgeskändande än att till unga
trängtande läppar räcka drafvel under förebärande, att det
är sanningens lekamen och blod? I denna natt af harm och
kval öfver en spilld lefnad står själfmordet honom nära.
Månen, som skiner in på böckerna och de alkemistiska
verktygen i den hvälfda, trånga studerkammaren, bryter en
af sina strålar mot kristallflaskan där uppe, som gömmer
en dödande vätska. Men en annan stråle leker på magern
Nostradamus’ bok.

Upp! Fly! Ut i det vida land!
Den underbara boken här
af Nostradamus’ egen hand
hon visar dig hvar vägen är.


För Faust ligger magien lika nära till hands som hon
är oss fjärran. Magien sade sig hafva makt att spränga
andevärldens portar och lösa tillvarons gåtor. Den fege skälfde
för detta medel, som gjorde människan till de osynliges träl,
om hon ej själf hof sig till deras herre. Förståndsmänniskan
ler åt magien, men Faust andas ännu medeltidens luft, och
har han icke länge sedan litat till den lönnliga vetenskapen,
är det därför att tänkarn velat i ärligt envig tillkämpa sig
hvad magien lofvar att med trolldom smyga oss i hand.

Äfven vi måste medgifva en magi: inbillningskraftens
och trons, och en annan har i verkligheten aldrig funnits.
Demonerna lefva och — som de gamle trodde — tarfva
sin föda. Men denna suga de hvarken ur ångan af offerdjurens
blod eller ur lukten af häxornas brända kött. Demonerna
lefva af människans tro på deras tillvara. Denna tro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free