- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
225

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människans gudomliga upphof och kanske än mer af sin egen
brännande oro, djärfves lyfta hufvudet och känna sig honom
närskyld, försvinner han med orden:

Den ande liknar du som du förstår,
ej mig.


Ännu under inverkan af denna syn och detta förödmjukande
genmäle uppvaktas Faust af sin famulus Wagner, som
med nattmössa och lampa inträder, emedan han hört sin herr
förmans röst och trott honom ”deklamera ett grekiskt
skådespel”, af hvilken idrott han, Wagner, vill ”profitera”. Faust
måste tillbakatränga hvarje yttring af de känslor, som
uppröra honom, för att med lugnt anlete åhöra den själfviske och
lismande bokmalens prat om talarekonsten, i hvilken han ej
skönjer annat än ett lofvärdt medel för de maktägande i stat
och kyrka att leda mängden med klingande ord och
sakförarelist. Wagner lämnar honom ändtligen, men vi kunna
det icke, innan vi vittnat utgången af hans inre strid.

Det lider redan mot nattlykten. Morgongryningen är när,
och ljusen till påsk-ottans firande skola snart tändas i
grann-kyrkan.

Ett ögonblick nästan afundas Faust sin famulus. Denne
har ju ställt för sig ett mål, som kan nås. Han har således
något att hoppas, något att lefva för.

Att hoppas och ej bli till fullo sviken
kan endast den, som låder fast i fnask,
som gräfver, efter skatter sniken,
och glädjes, när han hittar mask.


Men tanken återvänder till andeuppenbarelsen. Borde
icke Faust fröjdas öfver denna, ty skingrade hon icke tviflet
på en andevärld och på magiens makt? Nej, det är icke så
Faust fattar saken. Honom är denna andevärlds tillvaro af
ingen vikt, om hon icke blir honom en källa för högre
vetande och en väg till innerligare samlif med skapelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free