Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bälgvantar och tog pipan ur mun. ”Hör du, kurre, vet du
hvem jag är?”
”Nej”, svarade Vigg, ”men vet du hvem jag är?”
Gubben tog af sig pälsmössan, bugade och sade: ”Jag
har den äran att tala med Vigg, hedens hugstore kämpe, som
nyss fått på sig sina första par byxor, hjälten, som icke det
längsta skägg skrämmer. Du är Vigg och jag är julvätten.
Har jag den äran att vara känd?”
”Å, är du julvätten? Då är du en snäll gubbe. Mor har
ofta talat om dig.”
”Tack för lofordet! Det är dock si och så med den
saken. Vigg, vill du följa med ut och åka?”
”Det vill jag, men får väl icke, ty om mor kommer
hem och jag är borta, hur går det då?”
”Jag lofvar, att du skall vara hemma före mor. En
karl står vid sitt ord och en gumma vid sin påse. Kom nu!”
Vigg sprang ut. Men hvad det var kallt, och hvad Vigg
var tunnklädd! Vadmalströjan var så snäf, och träskorna
hade åter nött hål på strumphälarna, som mor Gertrud
lagat så ofta. Men julvätten stängde dörren, lyfte Vigg i
släden, svepte slädfällen kring honom, gaf honom en rökpuff
i näsan, så att han nös, och, klatsch! nu bar det af.
Rapp och Snapp, Nätt och Lätt flögo öfver snön i
ljungande hast, och silfverbjällrorna klungo öfver heden, som
om alla himmelens klockor ringt.
”Får jag köra?” frågade Vigg.
”Nej, därtill är du för kort i rocken,” sade vätten.
”Måhända det,” sade Vigg.
Snart hade de heden bakom sig och voro inne i den
mörka skogen, som mor Gertrud talat om, där träna stå så
höga som om stjärnorna hängde i deras grenar. Mellan stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>