Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vätten öppnade kistan och tog händerna fulla af
jul-gåfvor och sprang upp till far, mor och barnen i gården.
Bland gåfvorna var en soldatbössa, ty hvarje karl bör ha en
sådan till värn för sitt land.
Så bar det af från stuga till stuga, från gård till gård.
Trefligast, tyckte Vigg, såg det ut i prästgården, där han
tittade in genom fönstret. Där satt gamle prästfar, som Vigg
kände väl igen, ty han hade flere gånger varit i stugan på
heden och hört, huru Vigg förkofrat sig i abcboken, och lagt
sin hand på hans hufvud. Prästmor och de vackra döttrarna
kände han också, ty de voro så snälla mot mor Gertrud.
Julvätten tyckte äfven mycket om prästgården, ty här voro
människorna alltid vänliga mot hvarandra och mot husdjuren
och ville, att alla skulle vara lyckliga.
Prästgårdstomten kom ut från ladan och hälsade på
julvätten. ”Här är nog allting godt,” sade vätten.
”Ja, här är trefligt,” svarade prästgårdstomten, ”men
ändå har jag en klagan att framföra.”
”Låt höra då!”
”Jo, Grimma, lilla kossan, var en dag i somras mycket
ledsen, när hon icke fick dricka mjölk längre:
Grimma vid grinden
grät och sade:
nu är min moder
mjölkad för andra,
nu får jag gånga
sommaren långa
med svulten mage
i tufvig hage,
den lille mulen
är illa vulen
att nafsa gräset i ris och ljung;
jag borde haft mjölk till fram mot julen.
ty Grimma är ännu så ung, så ung.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
