Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hon har plikter mot sin värdighet af cesars maka och
måste finna sig i sitt öde. Kärleksgudinnan var ju den juliska
ättens stammoder: fördenskull gå hennes attribut, om än
icke hennes fägring, i arf på hvarje husmoder vid den
cesariska härden, på samma sätt som påfven ärfver sankt
Petrus’ nycklar, måhända utan att ärfva hans tro. Och
sålunda har konstnären att föreviga hennes nakna behag, och
han gör det sanningsenligt så, att den lille amorinen, som
med fingret på munnen står där vid bildens fot, omöjligen
kan hviska annat till dessa behag än: slöjen eder!
Man kan ju för öfrigt säga, att det finaste smickret var
att hålla sig till verkligheten, som borde vara god nog och
icke tarfva rättelse af konsten.
Detta krafdes i hvarje fall af varsamheten, ty det fanns
fullt upp af infallsjägare och spefåglar på torgen och i
samlingssalarne och baden, där de kejserliga bilderna voro
uppställda. Smickret skulle hafva utmanat löjet. Det skäl, hvarpå
Sturlasson ger vitsord åt forntidens kväden om stormäns
bragder, när sångerna sjungits inför dem själfve, gäller äfven
för kejsarbilders trohet: en på fåfängan myntad, för alla
tydlig afvikelse från sanningen ”det hade varit hån, men
icke ros”.
Endast i de stöder och reliefer, som framställa en kejsare
i hans apoteos, kan man upptäcka en idealisering, men en,
som vill förklara naturen, utan att rätta henne.
Man måste således tro, att Klaudius haft dessa
tilltalande anletsdrag. Alla hans bilder af olika mejslar och olika
värde vittna öfverensstämmande därom. Och det motsäges
icke af hans häfdatecknare. Väl ha desse gjort sig lustige
öfver hans pedantiska skick och vaggande gång, men ingen
har sagt, att han var ful. Suetonius, den nitiske samlaren af
allt, som kunde kasta löje på hans minne, ordar till och med
om ”en bjudande värdighet i hans yttre (autoritas dignitasque
formce), när han stod, satt eller hvilade”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
