Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uk Romerske Kejsare i Marmor
hvad vida värre var: samma hans egenskap gjorde honom
alldeles handfallen i de dagligen uppdykande frågor, i hvilka
han icke kände sig hemma. 1 känsla af den slöhet. hvarmed
han tog intryck af allt, som icke kittlade hans vällust, och
i medvetande om den tröghet, hvarmed han redde sina
föreställningar, hyste han intet förtroende till sin
omdömesförmåga som omedelbart verksam, och i dylika frågor hade
han därför ej annat svar än det holbergska: ”spörj min
hof-mästare!” Minst tilltrodde han sig kunna genomblicka andras
tankar och uppsåt, kunna skilja den redlige från den oredlige
och vännen från fienden. Den omsorgen öfverlämnade han
åt de människor i sin omgifning, som en gång för alla vunnit
hans förtroende. De åtal, för hvilka en stor mängd senatorer
och riddare under hans styrelsetid föll offer, äro samtliga
att skrifva på denna omgifnings syndalista. När man efter
kejsarens död genomletade hans papper, fann man, att han
själf aldrig påyrkat eller inledt någon anklagelse. Om de
fäiiaa dödsdomarne var han vanligtvis okunnig, tilldess de
voro verkställda, ofta äfven efteråt, så att han bjöd till sitt
bord förnäme romare, som redan voro afrättade som
högförrädare. Han kände med sig, att han, som Tacitus säger,
”var ur stånd att försvara sig själf”; när han från sina lärda
forskningar eller sitt grubbel öfver viktiga lagförslag eller
sitt pysslande med byråkratiskt fnask väcktes till syn på lifvet
omkring sig, och när hans öra fylldes af tal om statsfarliga
ränker och hotande sammansvärjningar, satt han rådvill och
misströstande om att mäkta utreda hvad som vore sant och
osant, verkligt och diktadt i hvad han hörde, och han
öfverlämnade sig på nåd och onåd åt dem, på hvilkas ”prak
tiska blick” han litade och på hvilkas kärlek och vänskap
han trodde sig kunna räkna. Att detta var en svaghet,
ödesdiger och en furste ovärdig, därom hade han ett plågsamt
medvetande, som han sökte döfva vid middagsbordets nöjen
och med ihärdiga studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
