Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rusige deltagarne, Victius Valens, klättrar upp i ett högt träd
och ser sig omkring. ”Hvad ser du?” ropar man till honom.
”En gruflig storm, som kommer från Ostia”, är hans siande
svar. Strax därefter instörta bud i palatset, förkunnande,
att kejsaren vet allt och kommer för att hämnas. Orgien
upplöser sig i fasa. Gästerna skingras åt alla håll, men hafva
redan centurioner i spåren, som häkta dem hvar de träffas,
på gatorna eller i husen. Messalina är den enda, som hastigt
återvinner fattningen. Hon ilar ur palatset till sina
trädgårdar på det nuvarande Monte Pincio och befaller sina
barn, Britannikus och Oktavia, att skynda sin fader till mötes
och kasta sig i hans armar. Själf besluter hon hasta barnen
i förväg. Hon känner sin makes svaghet och hoppas på sin
skönhet, sina smekningars och tårars makt och sina barns
förböner.
Så ilade hon till fots den långa vägen från Monte Pincio
till den stadsport, som nu bär aposteln Paulus’ namn. Där
kastar hon sig utmattad i det första tillgängliga åkdon och
skyndar vidare på vägen, som längs Tibern för till Ostia.
Nu ser hon det kejserliga tåget framför sig: hon upptäcker
kejsaren och vid hans sida tre hofmän, bland hvilka Narcissus,
hennes fiende och angifvare. Klaudius’ anlete återtänder
hennes mod, hans drag röja mer smärta än vrede: hans
läppar ha under hela vägen ej haft andra ord än dessa:
”Förnedrad, förnedrad af mina barns moder! O, mina arma
barn!” Ögonblicket är afgörande. Det skall bringa döden
öfver endera: Messalina eller Narcissus. Båda inse det.
Messalina ropar redan på afstånd: ”Cesar, hör din Oktavias.
hör din Britannikus’ moder!” Klaudius hade aldrig kunnat
motstå klangen af denna stämma, åsynen af dessa behag:
men Narcissus öfverröstar henne med ropet: ”Cesar, glöm
ej Silius! glöm ej det skändliga bröllopet!”, och då
kejsarinnan vill skynda fram till vagnen, upprullar han mellan henne
och hennes make angifvelseskriften, som omtalar hennes ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
