Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barrträden stego i denna skog ur en bördigare jordmån
än på de sträckor Svante harpolekaren senast tillryggalagt,
där de Öppna, torra giaden mellan trädens stammar voro
höljda med knappt annat än ljung och ris, och de träskartade
hulten med det sorgsna askgrå videt; ja, där han å långa
sträckor sett marken klädd med lafvar allena, gröngula, hvita
eller grå, och med krustådans borstiga blad.
Men här var en liten äng med tätt gräs och med sippor,
som på sina ställen stodo så rikt, att de på afstånd liknade
snödrifvor. Vackrare ängsbit hade harpolekaren på denna
färd icke sett invid kungsvägen genom Lagadalen. Hägg,
som knoppades och beredde sig till blomning, skymde en
backsluttning ned till en bäck, som flöt med genomskinligt
vatten öfver sin ljusa sandbädd. Den lockade harpolekaren
att bada sig och sin gosse. Därefter uppbrott, ty man borde
före natten hinna härbärget Talavid i backarne väster om
Jönköping, ej långt från stadsporten.
Dagen dör, en fuktig vind
andas öfver tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Aftonrodnans gyllne bloss
vinka: Gunnar, kom till oss!
Ljufva änglamunnar
hviska : du vår Gunnar !
Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän.
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
